Torsdag...
I går kom Anki upp med en massa tusenlappar till mej. Fickpengar till resan. Hur tackar man för sånt? Hon lyssnar på mina försök ett tag o säger sen "jaja men jag tycker om dej vet du"
Det talas mycket om vardagshjältar, som klarar många kriser, svåra situationer och det med någorlunda sans och vett i behåll. Vår ibland otroliga styrka att klara svårigheter är oftast otroligt imponerande och glädjande.
Hur är det med människans förmåga att ta emot kärlek och kärleksfullhet av andra...det är en förmåga som det sällan talas om, mer eller mindre utpräglad hos oss alla, beroende på våra erfarenheter och personlighet. Små barn, bebisar, är världsbäst på detta. De tar emot med den självklarhet som medvedenheten om att vara en gudomlig och unik varelse ger. All ömhet och alla smekningar och vackra ord suger de åt sig. De skrattar och njuter av livet helt enkelt. "Klart ni älskar mig!! Jag är ju fantastisk!!" Då jag leker och spenderar tid med Isabella, min sondotter, slås jag av detta. Samt att man kan ägna oceaner av tid åt att bara vara, betrakta, leka... det är liksom kärlekens väsen; en kär lek och den här känslan att tiden står still.
Gomorron Sverige!! Bella tar sig nu fram på något mystiskt sätt till de grejer hon vill ha, sitter själv och är i allmänhet världens duktigaste, smartaste och vackraste lilla barnbarn :)
Dessutom är hon musikalisk oxå...
Sen sover lilla prinsessan. Då skulle man ju läsa tidningen och diska. Men vad gör man? Jo man sitter och tittar på när hon sover...
Dagens kylskåpsdikt
Författare okänd. Jag har mina aningar dock!
...vill bara här tala om att jag är emot allt vad våld heter...bara så att ni vet :)
Jag läser o dä
Jag har kylskåpspoesi, ni vet, såna där magnetord, som täcker hela kylen ( o en del av frysen). Jag har tröttnat för länge sen, men inte mina barn, vänner och ibland tillfälliga gäster, knåpar ihop nåt snajdigt på min kyl. Så när man ! står där på kvällen och halsar lite mjölk för att skölja ner den lilla Ballerinakakan, finner man till sin förvåning kultur på sin kylskåpsdörr. Så står man där och fnissar! Visst är det lite Andy Warhol över det hela?! I like! Tänker bjuda på lite, och som nyfiken på människors psyken, kan jag ju inte låta bli att fundera över vem som skrivit vad... och framförallt varför...
Dikten ovan är klurig att härleda alltså, det är nog ingen religiöst lagd person som skaldat, men utesluter å andra sidan typ ingen av min släkt och vänner..:(
Som sagt, jag läser mycket gör jag. Har alltid gjort. Man kan bli stressad av det, ibland får jag impulser om att typ göra nåt; åt orättvisor, eller uppfinna något, eller skriva en bok eller så. Just nu är jag ganska trött, så jag brukar i såna fall bara läsa nåt annat, så har jag snart glömt det hela, för jag är ju i den åldern att det går ganska lätt... Annonser är alltid spännande! Men en grårandig hand....? Kan inte låta bli att tänka på att de
även kunde förväxlat "n" med "r" i sista ordet, DET hade varit riktigt skoj ni.
Finns det rutiga också eller..
Pass opp :)
Fantastiskt o sånt som ju nästan aldrig inträffar:) Men jag kom på (ja, eller Åsa då) att mitt pass kanske var lite utgånget eller så. Jag vill inte gärna ta fram mitt gamla pass. Jag vill helst inte se eller fundera på mitt gamla pass. Förklaringen framgår ju med all önskvärd tydlighet nedan...barnen brukade ta fram det när de ville ha något att skratta åt. Ja, där ser ni vad en förfärlig hårfärg, en galen frisör som prompt skulle klippa askort lugg (väldans poppigt för tio år sen) och en tilltagande rondör i nyllet på grund av en sexmånaders graviditet, samt, som grädde på moset, en allvarlig överdos av tantläppstift kan ge för resultat.. men touché - jag kan ju säga att kolla - jag är snyggare nu än för tio år sen!!! Haha, hur många kan DET??!!
Och nu tycker även jag att mitt gamla pass är lite roligt...Jag läste i Marcus Birros blogg att min käre gamle Uffe kommit ut med en ny bok; Vädermannen. En ädre man, författare, som från sin gård på Österlen upplever klimatförändringar av både väder- och samhällsmått. Samt hamnar i delikata och säregna situationer. Känns igen, men jag läser så gärna samma historia igen. Dels för hans språk och känsla för stämningar och hans beskrivning av människan som en längande irrationell varelse som lider, älskar och yrar omkring helt galet emellanåt=igenkänning, och dels för att, liksom alla Lundellböcker, den är ett stycke samtidshistoria. Ni får säga vad ni vill, ni radikalfeminister. I like Ulf. I like men too :)
Och när man är på sitt mest längtande och trängtande humör; Los Lonely Boys med More Than Love. Helt enkel suveränt sliskig, öppet patetisk och det känns bara så sköönt i mej när jag hör den. Kärlekstörst, för att citera Eldkvarn, som väcks av viss musik. Ni vet, UB40 o dä.
PS Versionen med rätta videon är mycket bättre, kolla in U tube själva DS
