alla dessa dagar

william sitter o kollar på jättepandan som nyser med mej i arbetsrummet. Emelie kommer in, drar ett djupt andetag och rusar sedan ut. Hon säger "fy f-n". William skrockar förnöjt. Han är en liten skit. Men han släpper stora:D



Sen går han och jag fortsätter kolla hur man gör med bilderna. Jag är fascinerad, Emelie är uttråkad. Jag är för långsam, datorn är för långsam. Hon är rastlös. Ett tag är det tyst och skönt. Sen skriker William. Emelie har skrämt vettet ur honom. Sen är det lugnt ett tag till. "Nej låt bli. Du tar på mina tuttar..." Jag skrattar och Emelie klagar att jag uppmuntrar honom. Det gör jag ju inte, jag bara roas lite när hon får igen. Jag menar, han är nio år och hon är tjugo......

Så här fint var det vid Minneslunden. Vi tände lyktor och tänkte på alla som gått bort. Pepp och Märta, min bror Roger, Williams gammelmormor. Emelies och Johans farmor Inga.

Djup diskussion om döden med nioåringar; "jag förstår inte varför man ska fira att folk är döda...de märker ju inte det i alla fall".  Jag förklarar att det är för att minnas och hedra de döda. William är ganska oförstående ändå för att jag släpar med honom och Casandra till kyrkogården. "Men.." klagar han "jag kan ju lika gärna lägga en krans hos nån som levde på stenåldern". (Han träffade aldrig min bror,  som dog i en bilolycka vid 18 års ålder 1988. Min stora sorg här i livet) Jag säger att han inte är snäll, att jag är jätteledsen över att Roger dog. Då tänker han efter lite och sedan är han o Casandra riktigt livade och väljer gravdekorationer med omsorg. Det mörka stenhjärtat ska Roger få, och den vita är till Inga. Casandra tänker och säger när vi går upp mot minneslunden att hon är orolig för sin pappa som är FN-soldat. "Man blir ju det även om ens pappa är med och gör så det inte blir krig.." Jag säger att vi kan ju också tänka på att vi ska vara glada för att vi lever, att man kan fira det också. "Tänk om man är osams med sin syster, och så dör hon i en bilolycka" säger Casandra.  Klok och fin är hon! William är mest intresserad av tändaren nu, och de tänder varsin lykta i demokratisk ordning. Vi städar lite på graven och säger hejdå när vi går.








På kvällen är det jamsession i Williams rum :D Casandra sov kvar, och jag hörde hur William låg och läste Roliga historier för henne. Länge länge.

Hej hej! Jag har nu inhandlat en digitalkamera!! Jag är trött efter Halloween och födelsedagskalas. Det tar på krafterna att få hemmet invaderat av elva nioåringar som efter diverse sockerkickar springer runt runt och skriker. Det kallas att leka. Jag var trött redan innan festen, tack vare min fantastiska dotter blev det något alls kan jag säga. Hon tog William till stan och inhandlade mask och dräkt och bistod under kvällen oxå. En lek orkade vi med; hela havet stormar. Ni vet man ställer ut stolar och plockar undan en i taget. Nåväl det blev en bra fest.


soffpotatis


Små söta spöken och häxor...haha döden går förbi på sista bilden...

...väntar ALLTID för länge!
Ja det lärde jag mig som barn och det har då aldrig slagit fel.

Väntar på tomten...gummimask och fel LP-skiva med Dr Hook. Skit också.

Väntar på dass så att kompisen ska fråga chans på killen man är förfärligt kär i. Går ut på darriga fjortisben för att inse att ens pladdriga väninna helt glömt bort sitt viktiga uppdrag.

Väntar på löning, slut innan räkningarna betalts..

Väntar på ett bra program på tv..

Väntar på sommaren för att inse att den innebär bikinipanik, ekononomisk ångest och små jävla myggor. Samt regn.

Väntar på bussen.

Väntar på bättre tider (när kommer de egentligen??)

Väntar på Den Rätte (när fan dyker han upp då)

Slutsats; Det är ingen idé att vänta. Slå till bara. Knip den där hyfsade karln som sneglat på dig, han är säkert helt ok.
Låt sommar och jul passera utan en massa uppståndelse. Det som finns här och nu är verkligt. Låt det ta sin plats.

Tänk va klok jag är ibland.

Hur har ni det med förväntningar? Planering och stress?

Kram på er i höstrusket!