Mina vänner
Mina vänner är...ja något jag har mkt svårt att klara mig utan. De är helt olika varandra, och ändå ger de samma känsla hos mig - käärlek. Visst är det konstigt? Det är som med mina barn; de är lika älskade trots att det är olika hur vi umgås med varandra, och hur vi passar ihop som personligheter. Här är en del roliga grejer med mina vänner.. En väninna hatar (tror jag) SMS, vaför hennes meddelande låter som en order från Helgas House of Pain ibland. "kom skjutsa med bilen. Annars buss" kan det stå. Jag fnissar förtjust. Eller "hemma nu. Kom" Jag är hennes slaav... En annan vän är så känslig för blodsockerfall att hon uppvisar alla symtom på tourette eller adhd inom 5 minuter efter för lång väntan på mat. Jag brukar springa in på Mc Donald´s, slänga mig över disken och slita åt mig några burgare, åla mig fram till henne (så hon inte ser mig), kasta burgarna upp mot hennes ansikte och springa. Efter en kvart är det frid o fröjd igen. En annan har en förmåga att suga åt sig olyckor, sjukdomar och allt elände som finns. Vi ses sällan, hon är sjuk eller inlagd så ofta. Hon undrade om vi inte kunde åka utomlands...men att sitta på ett plan med...nej känns det som. tänk vad konstiga alla är. Själv är jag bara som jag är. Inga konstigheter alls...hehe:-) Hur är ni? Har ni några tics, perversa böjelser eller knasigheter? |
Kommentarer
Trackback