alla dessa dagar

Jag fyller år idag. Det känns lite som "äsch jobbigt". Vi firade mig i söndags redan, och det är ju mysigt med folk som sjunger lite och ger en lite presenter vetja. Kommer nog att fylla år ett tag till :)

Jean Paul Gaultier - mmm doftar underbart. Cool förpackning oxå. (Tyvärr insåg jag efter ihärdigt knegande med konservöppnare att det bara var att lyfta på konservburken så - voilà - var flaskan där...haha) Fick av min raring.



Jag är tokig i rosor....


November - en mörk månad. Allahelgonahelg o vintertid som sätter till och alla människor i detta nordliga land kurar ihop sig, hukar sig inför denna mörkrets tid som kommer. "Lilla döden" - innan det är takdropp och krokusarna glimmar igen... vi novemberfödda är skorpioner. Ulf Lundell (denne gigant) har en teori om att vi novemberfödda har en tendens till dysterhet just därför. Vad vet jag?

Det är en som fattas i år också. En liten skorpa som saknas, och som skulle fyllt år han med. Kanske därför det kan kännas som "äsch" med det mest ibland, när det värsta har hänt någon som står en nära. Men man får ta sig i kragen och glädjas åt det man kan. Och minnas. Och gråta.

Jag läser "Blonde" av Joyce Carol Oates. Som vanligt en läsupplevelse där man hamnar i ett speciellt, suggestivt tillstånd. När man läst klart en bok av henne vaknar man upp lite yr, lite klokare på ett undermedvetet plan och saknar den drömska tillflyktsort man haft. Nu kan jag i o fs tillägga att just Norma Jeans liv och leverne inte direkt var en drömtillvaro - Hollywood var (är?) ett litet helvete om man var en ung kvinna med trasslig bakgrund på femtiotalet. Oates fångar det trasiga, psykologiska spelet som gör det begripligt hur en vilsen och sviken människa väljer i avgörande stunder i livet. Och det är det som gör fascinationen för vissa människor så enorm - de som brinner i bägge ändar, de som sticker ut från mängden. De blir ofta, liksom Norma, bögikoner som för evigt förknippas med något slags glamour. Den taskiga sidan av detta är att dessa personers privatliv lika ofta kantas av droger, tragedier och svårt psykiskt lidande. Inte lika glamouröst.
Läs den!






Diamanter verkade vara hennes bästa vänner. How sad is that?

PS Har just färgat håret till brunett - min timing är som vanligt fruktansvärd...DS

Jag vaknade av att telefonen ringde. Det var synd, för jag skulle just rädda en liten flicka från att (kanske) drunkna. Jag drömde såklart. Jag var på fest hos min fd universitetskamrat Gunni. Hon bodde i ett hus på landet, och det kom en massa folk. Jag o en annnan man skulle åka och hämta något (eller köpa?) då vi gick igenom en leksaksaffär, och där stod hon: en liten flicka på två tre år med baddräkt och ljust lockigt hår, precis vid poolkanten. Jag grep tag i hennes små händer och hennes små skära fingrar höll så hårt i mina. Harmen och oron fyllde mig när jag såg mig om efter Modern, som ska skydda och se till sin lilla dotter. Där kom hon, och ve o fasa - hon såg ut precis som Ursula i Lilla sjöjungfrun!! Inte heller hade hon rätt, ödmjuk och tacksam inställning...nej hon såg fräckt på mej o flickan från den kanot (!) hon seglade fram i.
Jag skulle precis säga henne ett och annat om barn och vatten när telefonen ringde. Så nu sitter jag här med harmen som inte fick sin
förlösning. Vad gör man då? Bloggar :)



Drömtydning på detta.... nähej ni. Så kul ska vi inte ha!