alla dessa dagar

Jag läser "Blonde" av Joyce Carol Oates. Som vanligt en läsupplevelse där man hamnar i ett speciellt, suggestivt tillstånd. När man läst klart en bok av henne vaknar man upp lite yr, lite klokare på ett undermedvetet plan och saknar den drömska tillflyktsort man haft. Nu kan jag i o fs tillägga att just Norma Jeans liv och leverne inte direkt var en drömtillvaro - Hollywood var (är?) ett litet helvete om man var en ung kvinna med trasslig bakgrund på femtiotalet. Oates fångar det trasiga, psykologiska spelet som gör det begripligt hur en vilsen och sviken människa väljer i avgörande stunder i livet. Och det är det som gör fascinationen för vissa människor så enorm - de som brinner i bägge ändar, de som sticker ut från mängden. De blir ofta, liksom Norma, bögikoner som för evigt förknippas med något slags glamour. Den taskiga sidan av detta är att dessa personers privatliv lika ofta kantas av droger, tragedier och svårt psykiskt lidande. Inte lika glamouröst.
Läs den!






Diamanter verkade vara hennes bästa vänner. How sad is that?

PS Har just färgat håret till brunett - min timing är som vanligt fruktansvärd...DS